tisdag 23 februari 2010

one of my homeboys


för ett par år sen var jag en av dem som inte alls fattat tycke för lasse. han var tråkig, blank och hade jobbig röst. han kunde inte förmedla någonting och var tjatig.
syrran däremot, hon har alltid promotat honom som fan. vilket givetvis kan vara en av orsakerna till att han var jobbig: man kan inte bli påtvingad musik, den ska man fastna för själv.

sommaren 2008 följde jag med henne på en av de bästa konserter jag varit på. nu är lasse min karl och jag har planerat bröllop 19 juni tillsammans med vickan. jag, lasse, vickan och danne, vilken kvartett.

3 kommentarer: